Under långhelgen tog jag ut tomaterna för första gången, en dag fick de stå ute (tyvärr i lite för stark sol) innan de sen fick komma in på kvällen. Tröttheten slog mig som en vägg och jag orkade verkligen inte bära ut och in på dem mer, så i lördags planterade jag ut rätt många solsvedda tomater. Jag inser att de i år inte alls fick den fina behagliga acklimatiseringen som jag brukar göra - utan det var mer survival of the fittest. Jag hoppas de klarar sig.
Några av de som var hårdast ansatta av solen har jag redan rivit ut, orkade inte se mitt misslyckande. Tack och lov har jag 15 sticklingar kvar av tomaterna inne som jag ska ta det mycket lugnare med. Ibland blir det så, orken och energin finns inte så då får det bara vara så, ingen idé att "gråta över spilld mjölk".
Jag har också passat på att bygga ordentliga växtstöd för tomater och ärterna. Köpte enkla reglar, borrade och skruvade ihop en ställning på ungefär enklaste sättet. Fick "hjälp" av 4 åringen också - så ibland blev det lite snett och vint (kanske också berodde på mitt tålamod som inte var så långt, jag köttade mest på för att bli klar.
Virke inhandlat
Tomaterna fick stå ute under fiberduk medan jag byggde.
Något annat glädjande, Kungsängsliljorna som jag satte för 2 år sedan blommar! De blommade inte förra året så jag trodde inte de hade klarat sig, men hurra!
I veckan ska jag passa på att sätta lite sockerärtsfrön rakt i odlingslådorna, fick riva upp ett par sådana plantor som inte hade tagit sig, så man kan alltid gardera sig med lite frön rakt ner i jorden. Sedan är planen att ta med ett stort gäng kartonger från jobbet för att äntligen kunna anlägga en till blomsterrabatt! Har fått mycket småplantor av min mamma som sått sommarblommor, dahliorna och bolltisteln vill ner i jorden (tror jag)!
Det kommer bli en bra trädgårdssommar tror jag, man kan inte har för höga krav på sig att allt alltid ska lyckas :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar